horn
Substantiv/hoːɳ/
Ganska vanligt
Ett utskott på huvudet hos vissa djur, ofta hårt och spetsigt, som kan användas för försvar eller strid. Det kan också avse ett blåsinstrument som ger ifrån sig ljud.
Synonymer
3Antonymer
1Exempelmeningar
1Älgen fäller sina horn i januari-februari.
AnnonsStöd Stavas
Annonsyta reserverad. Vill du synas här? Bli sponsor.
Relaterade ord
46horn
Relationstyper
Synonym
Relaterat
Sammansättning
Avledning
Din ordstig
Så hänger orden ihop
Synonymer
Sammansättningar
- buffelhorn - buffelhorn är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- enhörningshorn - enhörningshorn är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- fallhorn - fallhorn är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- fårhorn - fårhorn är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- gethorn - gethorn är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
Premium
Stavas Pro
Ad‑free, avancerad sök, sparade ordlistor och export. För lärare, skribenter och språkentusiaster.
Ad‑freeSpara ordlistorExportAPI‑access
Starta PremiumFörbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för horn?