bankruttering
SubstantivBankruttering, eller konkurs, är ett juridiskt förfarande som inleds när en fysisk eller juridisk person inte längre kan betala sina skulder i tid. Syftet är att reglera de ekonomiska förhållandena, antingen genom att försöka rekonstruera verksamheten eller genom att avveckla tillgångarna för att i relevanta situationer.
Relaterade ord
7Relaterade termer
13Semantik och användning
14Semantiskt näraliggande ord
Sammansättningar och närliggande ord
Jämför med
6bankruttering
Crawlbara relationer
Sammansättningar
Närliggande begrepp
- ban - ban har form- eller definitionsmässig närhet till bankruttering.
- bana - bana har form- eller definitionsmässig närhet till bankruttering.
- bana för tåg - bana för tåg har form- eller definitionsmässig närhet till bankruttering.
- bana sig fram - bana sig fram har form- eller definitionsmässig närhet till bankruttering.
- bana sig väg - bana sig väg har form- eller definitionsmässig närhet till bankruttering.
bankruttering och bank hänger ihop som sammansättning: Compound: bank + ? → bankruttering
bankruttering och bankrutt hänger ihop som sammansättning: Compound: bankrutt + ? → bankruttering
bankruttering och ban hänger ihop som liknande ord: ban har form- eller definitionsmässig närhet till bankruttering.
bankruttering och bana hänger ihop som liknande ord: bana har form- eller definitionsmässig närhet till bankruttering.
bankruttering och bana för tåg hänger ihop som liknande ord: bana för tåg har form- eller definitionsmässig närhet till bankruttering.
bankruttering och bana sig fram hänger ihop som liknande ord: bana sig fram har form- eller definitionsmässig närhet till bankruttering.
Stavas Pro
Ad‑free, avancerad sök, sparade ordlistor och export. För lärare, skribenter och språkentusiaster.
Förbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för bankruttering?