blixt
Substantiv/blikst/
Blixt är en kortvarig, intensiv ljusurladdning som uppstår i atmosfären, oftast i samband med åskväder. Den orsakas av en snabb utjämning av elektriska laddningar mellan moln, eller mellan moln och mark. Blixten kan vara extremt ljusstark och åtföljs ofta av ljudet åska. Fenomenet är ett resultat av olika slag.
Synonymer
7AnnonsStöd Stavas
Annonsyta reserverad. Vill du synas här? Bli sponsor.
Relaterade ord
30blixt
Relationstyper
Synonym
Sammansättning
Din ordstig
Så hänger orden ihop
Synonymer
Sammansättningar
- blixt från klar himmel - blixt från klar himmel är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- blixt och dunder - blixt och dunder är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- blixtaggregat - blixtaggregat är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- blixtaktion - blixtaktion är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- blixtanfall - blixtanfall är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
Premium
Stavas Pro
Ad‑free, avancerad sök, sparade ordlistor och export. För lärare, skribenter och språkentusiaster.
Ad‑freeSpara ordlistorExportAPI‑access
Starta PremiumFörbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för blixt?