Braka (verb) betyder att föra ett högt, kraftigt och ofta oväsenligt ljud, vanligtvis genom att något faller, slår emot eller går sönder. Det kan också användas bildligt för att beskriva en kraftig konflikt eller ett högljutt gräl. Ett exempel är när en tung möbel "brakar" i golvet. Ordet antyder en viss grad.

• Vanlig stilnivå: informell.
• Ordet förekommer ofta i sammanhang som rör Fysik.

Braka (nn) avser ett högt, kraftigt och ofta oväsenartat ljud, vanligtvis orsakat av något som faller, krossas eller kolliderar våldsamt. Det kan beskriva ljudet av en större föremål som slår i marken eller en plötslig, kraftig smäll. Ordet används ofta för att förmedla en känsla av oordning eller och kan uppfattas av hörseln.