branthet
Verb/brɑntheːt/
Brant (nn) beskriver en sluttning, backe eller lutning som har en mycket kraftig och snabb stigning eller nedgång. Det innebär att vinkeln mot horisontalplanet är stor, vilket gör det svårt eller ansträngande att ta sig upp eller ner. Ordet används ofta för att beskriva terräng, som bergssidor eller.
Relaterade ord
7AnnonsStöd Stavas
Annonsyta reserverad. Vill du synas här? Bli sponsor.
branthet
Relationstyper
Avledning
Sammansättning
Liknande
Din ordstig
Så hänger orden ihop
Närliggande begrepp
- brant - brant är en avledning eller formmässigt nära släkt med branthet.
- tvärbranthet - tvärbranthet har form- eller definitionsmässig närhet till branthet.
- bastanthet - bastanthet har form- eller definitionsmässig närhet till branthet.
- bredbenthet - bredbenthet har form- eller definitionsmässig närhet till branthet.
- bredmynthet - bredmynthet har form- eller definitionsmässig närhet till branthet.
Premium
Stavas Pro
Ad‑free, avancerad sök, sparade ordlistor och export. För lärare, skribenter och språkentusiaster.
Ad‑freeSpara ordlistorExportAPI‑access
Starta PremiumFörbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för branthet?