Bumling är ett svenska ord som avser en typiskt rakt och smidig gestaltad slagarmodell, vanligtvis med två huvudarmar och hennes övriga delar raka till dem. Bumlingen kan vara fysisk eller symbolisk. Bumling är vanligast i svenska litteratur och teckning under 1700-talet. Den tycks ha sitt ursprung i det nordiska skriftåldern, men har möjligtvis utvecklats till ett mer modernt språk. Bumlingen användes oftast för att beskriva hennes personlighet, egenhet eller en specifik gestaltning av hennes kropp. Bumling kan även användas som symbol för att uttrycka återfödelse, återupptäckning eller en ny början. I teckningsåldern kan bumlingen användas för att skildra en persons identitet, tillvägagångssätt eller egenskaper. I svenska litteratur och teckning är bumling ofta medförts som ett symbol.

stor sten eller klippblock