Den period, vanligen av religiös eller andlig natur, under vilken en person avstår från viss föda, dryck, eller andra njutningar som en handling av botgöring, disciplin, eller förberedelse inför en högtid. Inom kristendomen associeras fastetiden primärt med de fyrtio dagar som föregår påsken, en tid för eftertanke, bön och avhållsamhet. Begreppet kan även omfatta andra former av frivillig begränsning av behov eller begär som ett medel för andlig utveckling eller för att markera en övergång.