En handling eller ett resultat av att komma i besittning av något som tidigare varit förlorat, gömt eller okänt; en framgångsrik sökning som leder till upptäckten av en person, sak eller information. Termen kan avse såväl en konkret fysisk upptäckt, som att finna ett borttappat föremål eller en ny plats, som en mer abstrakt insikt eller lösning på ett problem. Den betonar ofta den positiva utgången av en ansträngning eller ett slumpmässigt skeende som leder till ett önskat eller oväntat resultat, och används i vitt skilda kontexter, från vardagligt letande till vetenskapliga genombrott.

• Prepositioner uttrycker ofta plats, tid, riktning eller relation och tolkas tillsammans med nästa ord.
• Små nyansskillnader i prepositioner kan ändra hela betydelsen i en fras.

Att **hitta** (verb) innebär att upptäcka eller lokalisera något som man sökt efter, eller att oväntat stöta på något. Det kan också betyda att man lyckas uppnå eller finna en lösning, en känsla eller en plats. Processen innebär ofta en övergång från att inte veta var något är till att veta dess exa.

• Vanlig stilnivå: neutral.
• Ordet förekommer ofta i sammanhang som rör Perception.