Att **irra** (verb) innebär att röra sig planlöst, utan ett bestämt mål eller riktning. Det beskriver ett tillstånd av att vandra omkring på ett osäkert eller förvirrat sätt, ofta på grund av att man är vilse, osäker eller distraherad. Man kan irra både fysiskt, som att vandra planlöst i en skog, enligt etablerade definitioner.

• Vanlig stilnivå: neutral.
• Ordet förekommer ofta i sammanhang som rör Perception.
• Se exempelmeningarna nedan för att förstå typiska konstruktioner och sammanhang.

Ett tillstånd av vilsegång eller osäkerhet, kännetecknat av att röra sig planlöst eller utan tydlig riktning, antingen fysiskt eller mentalt. Detta kan avse en person som vandrar utan att veta vart den är på väg, eller en tankeprocess som hoppar mellan olika idéer utan att nå en slutsats. Begreppet innefattar ofta en känsla av förvirring eller att vara ur kurs, likt ett fartyg som drivit från sin kurs. I överförd bemärkelse kan det även beskriva ett tillstånd av att vara förvirrad eller inte förstå en situation, som att "irra bort sig" i en komplex problematik.

• Se exempelmeningarna nedan för att förstå typiska konstruktioner och sammanhang.

Synonymgrupp för irra

Synonymgrupp för irra

• Konjunktioner visar hur satser eller fraser hänger ihop, till exempel som tillägg, kontrast eller orsak.

Synonymgrupp för irra