landsortsmässighet
Substantiv/lɑndsoʈsmɛːsːiɡheːt/
Egenskapen att vara typisk eller karaktäristisk för landsbygden, ofta i kontrast till stadsmiljö.
Relaterade ord
7landsortsmässighet
Relationstyper
Avledning
Liknande
Din ordstig
Så hänger orden ihop
Närliggande begrepp
- landsortsmässig - landsortsmässig är en avledning eller formmässigt nära släkt med landsortsmässighet.
- landsortsbo - landsortsbo har form- eller definitionsmässig närhet till landsortsmässighet.
- landskapsmässig - landskapsmässig har form- eller definitionsmässig närhet till landsortsmässighet.
- landslagsmässig - landslagsmässig har form- eller definitionsmässig närhet till landsortsmässighet.
- landsort - landsort har form- eller definitionsmässig närhet till landsortsmässighet.
Förbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för landsortsmässighet?