magnetiserbarhet
Verb/mɑɡneːtiːserbɑrheːt/
Magnetiserbarhet är ett materialets inneboende förmåga att bli magnetiserat när det utsätts för ett yttre magnetfält. Det kvantifierar hur lätt ett material kan uppvisa en inre magnetisering som svar på fältet. Hög magnetiserbarhet innebär att materialet lätt blir starkt magnetiserat, medan låg magn.
Relaterade ord
7magnetiserbarhet
Relationstyper
Avledning
Liknande
Din ordstig
Så hänger orden ihop
Närliggande begrepp
- magnetiserbar - magnetiserbar är en avledning eller formmässigt nära släkt med magnetiserbarhet.
- omagnetiserbarhet - omagnetiserbarhet har form- eller definitionsmässig närhet till magnetiserbarhet.
- avmagnetiserbarhet - avmagnetiserbarhet har form- eller definitionsmässig närhet till magnetiserbarhet.
- oavmagnetiserbarhet - oavmagnetiserbarhet har form- eller definitionsmässig närhet till magnetiserbarhet.
- magnetisera - magnetisera har form- eller definitionsmässig närhet till magnetiserbarhet.
Förbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för magnetiserbarhet?