mankering
SubstantivMankera (substantiv) avser en brist, ett fel eller en försummelse. Det beskriver något som saknas eller inte fungerar som det ska, ofta i samband med en uppgift eller ett åtagande.
Relaterade ord
7Relaterade termer
13Semantik och användning
14Semantiskt näraliggande ord
Sammansättningar och närliggande ord
Jämför med
6mankering
Crawlbara relationer
Sammansättningar
Närliggande begrepp
- man - man har form- eller definitionsmässig närhet till mankering.
- man av adlig börd - man av adlig börd har form- eller definitionsmässig närhet till mankering.
- man av heder - man av heder har form- eller definitionsmässig närhet till mankering.
- man eller kvinna - man eller kvinna har form- eller definitionsmässig närhet till mankering.
- man från dalarna - man från dalarna har form- eller definitionsmässig närhet till mankering.
mankering och manke hänger ihop som sammansättning: Compound: manke + ? → mankering
mankering och man hänger ihop som liknande ord: man har form- eller definitionsmässig närhet till mankering.
mankering och man av adlig börd hänger ihop som liknande ord: man av adlig börd har form- eller definitionsmässig närhet till mankering.
mankering och man av heder hänger ihop som liknande ord: man av heder har form- eller definitionsmässig närhet till mankering.
mankering och man eller kvinna hänger ihop som liknande ord: man eller kvinna har form- eller definitionsmässig närhet till mankering.
mankering och man från dalarna hänger ihop som liknande ord: man från dalarna har form- eller definitionsmässig närhet till mankering.
Stavas Pro
Ad‑free, avancerad sök, sparade ordlistor och export. För lärare, skribenter och språkentusiaster.
Förbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för mankering?