Rygga (substantiv, femininum) syftar primärt på den bakre delen av människans eller djurs bål, belägen mellan nacken och ländryggen. Den utgörs av ryggraden och muskulaturen som stödjer överkroppen. Begreppet kan även användas i överförd bemärkelse för att beskriva baksidan av något, exempelvis en enligt etablerade definitioner.

• Konjunktioner visar hur satser eller fraser hänger ihop, till exempel som tillägg, kontrast eller orsak.

Att "rygga" (verb) innebär att visa rädsla, tvekan eller motvilja inför något, ofta genom att dra sig undan eller vägra att genomföra en handling. Det kan beskriva en plötslig reaktion av skräck eller obehag som får en person att backa, antingen fysiskt eller mentalt. Man kan rygga tillbaka för en enligt etablerade definitioner.

• Vanlig stilnivå: neutral.
• Ordet förekommer ofta i sammanhang som rör Kropp.