En person som är överlägsen och nedlåtande mot andra, ofta på grund av en uppblåst självbild. Denna attityd präglas av en stark tro på den egna förträffligheten och en brist på ödmjukhet.

• Se exempelmeningarna nedan för att förstå typiska konstruktioner och sammanhang.

Ett tillstånd eller en egenskap hos en person som utmärks av en överdriven och ofta ogrundad tillfredsställelse med sig själv, sina prestationer eller sin egen förträfflighet. Självbelåtenhet kännetecknas av en brist på ödmjukhet och en oförmåga att erkänna egna brister eller behovet av förbättring. Den självbelåtna personen tenderar att se ned på andra och framhäva sina egna förmågor, ofta utan att detta är befogat. Uttrycket används ofta i en nedsättande bemärkelse för att beskriva en person som är arrogant, kaxig och egenkär, och som saknar förmågan till självinsikt eller konstruktiv självkritik.

• Se exempelmeningarna nedan för att förstå typiska konstruktioner och sammanhang.

självbelåten är ett svenskt ord som används i tal och skrift. Här hittar du betydelse, användning, exempel och relaterade ord.

självbelåten är ett svenskt adverb som används i tal och skrift. Här hittar du betydelse, användning, exempel och relaterade ord.