självlärdhet
SubstantivEn person som har lärt sig något utan formell undervisning eller instruktion.
Relaterade ord
7Relaterade termer
13Användning
1- Se exempelmeningarna nedan för att förstå typiska konstruktioner och sammanhang.
Semantik och användning
14Sammansättningar och närliggande ord
Jämför med
6självlärdhet
Crawlbara relationer
Närliggande begrepp
- självlärd - ADJ→NOUN (-het): självlärd → självlärdhet
- sjäkt - sjäkt har form- eller definitionsmässig närhet till självlärdhet.
- själafienden - själafienden har form- eller definitionsmässig närhet till självlärdhet.
- själafrid - själafrid har form- eller definitionsmässig närhet till självlärdhet.
- själafröjd - själafröjd har form- eller definitionsmässig närhet till självlärdhet.
självlärdhet och självlärd hänger ihop som avledning: ADJ→NOUN (-het): självlärd → självlärdhet
självlärdhet och själv hänger ihop som sammansättning: Compound: själv + ? → självlärdhet
självlärdhet och själ hänger ihop som sammansättning: Compound: själ + ? → självlärdhet
självlärdhet och sjäkt hänger ihop som liknande ord: sjäkt har form- eller definitionsmässig närhet till självlärdhet.
självlärdhet och själ hänger ihop som liknande ord: själ har form- eller definitionsmässig närhet till självlärdhet.
självlärdhet och själafienden hänger ihop som liknande ord: själafienden har form- eller definitionsmässig närhet till självlärdhet.
Stavas Pro
Ad‑free, avancerad sök, sparade ordlistor och export. För lärare, skribenter och språkentusiaster.
Förbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för självlärdhet?