Hoppa till huvudinnehåll

självrådig

Substantiv
/ʂɛːlvroːdiːɡ/

En person som är självrådig agerar självständigt och bestämmer över sig själv, ofta utan att ta hänsyn till andras åsikter eller råd. Denna egenskap kan uppfattas som både stark och envis.

Detta ord har 4 olika betydelser

Betydelse 1

Substantiv

En person som är självrådig agerar självständigt och bestämmer över sig själv, ofta utan att ta hänsyn till andras åsikter eller råd. Denna egenskap kan uppfattas som både stark och envis.

Synonymer

2

Betydelse 2

Annat

Synonymer

2

Betydelse 3

Adverb

Synonymer

2

Betydelse 4

Adjektiv

Som handlar efter eget tycke och utan att ta hänsyn till andras åsikter eller råd.

Synonymer

10

Exempelmeningar

3

1883: Hallings Anna, August Bondeson: Han hette Stålbom, och folk sade, att han varit skolepräst förut och att han skulle vara en sträng och självrådig herre.

Korp (Språkbanken)

Ett självrådigt kommunalråd som aldrig rådgjorde med någon annan än sig själv.

Korp (Språkbanken)

1906 (9 jan): Ett hemskt drama. (Stockholmsbladet Nya Dagligt Allehanda): För att själf få bli herre öfver gården har hon till slut bestämt sig för att ta lifvet af sin själfrådige son.

Korp (Språkbanken)

Ordnätverk

självrådig

39 ord40 relationer
Relationstyper
Synonym
Antonym
Sammansättning
Avledning
Liknande
Din ordstig

Förbättra denna sida

Känner du till fler synonymer för självrådig?