Att skratta är ett ofrivilligt, ljudligt uttryck för glädje, munterhet eller ibland nervositet. Det innebär att man drar in luft snabbt och sedan stöter ut den i korta, rytmiska stötar, ofta ackompanjerat av ett öppet leende. Skrattet fungerar som en social signal för att visa välbehag eller för att använda.

• Vanlig stilnivå: neutral.
• Ordet förekommer ofta i sammanhang som rör Perception.

Ett ljudligt, ofta rytmiskt uttryck för glädje, munterhet eller förströelse, som karaktäriseras av upprepade, korta utandningar och en karakteristisk ansiktsmimik. Det kan uppstå spontant som reaktion på humoristiska händelser, berättelser eller observationer, men även som ett socialt uttryck för gemenskap eller för att markera en lättsam stämning. Intensiteten och karaktären av skratten kan variera från ett lågmält fniss till ett hjärtligt garv, beroende på den utlösande faktorn och individens personlighet. Fenomenet är universellt och en fundamental del av mänsklig interaktion och emotionellt uttryck.