sonderbarhet
SubstantivSonderbarhet avser egenskapen att vara sonderbar, det vill säga förmågan att kunna undersökas eller utforskas på djupet. Det handlar om att något är tillgängligt för noggrann granskning, analys eller utredning för att förstå dess inre natur, orsaker eller mekanismer. Ett sonderbart fenomen är sådant.
Relaterade ord
7Relaterade termer
13Semantik och användning
14Sammansättningar och närliggande ord
Jämför med
6sonderbarhet
Crawlbara relationer
Sammansättningar
Närliggande begrepp
- sonderbar - ADJ→NOUN (-het): sonderbar → sonderbarhet
- son - son har form- eller definitionsmässig närhet till sonderbarhet.
- son-namn - son-namn har form- eller definitionsmässig närhet till sonderbarhet.
- sona - sona har form- eller definitionsmässig närhet till sonderbarhet.
- sonaby - sonaby har form- eller definitionsmässig närhet till sonderbarhet.
sonderbarhet och sonderbar hänger ihop som avledning: ADJ→NOUN (-het): sonderbar → sonderbarhet
sonderbarhet och sond hänger ihop som sammansättning: Compound: sond + ? → sonderbarhet
sonderbarhet och son hänger ihop som liknande ord: son har form- eller definitionsmässig närhet till sonderbarhet.
sonderbarhet och son-namn hänger ihop som liknande ord: son-namn har form- eller definitionsmässig närhet till sonderbarhet.
sonderbarhet och sona hänger ihop som liknande ord: sona har form- eller definitionsmässig närhet till sonderbarhet.
sonderbarhet och sonaby hänger ihop som liknande ord: sonaby har form- eller definitionsmässig närhet till sonderbarhet.
Stavas Pro
Ad‑free, avancerad sök, sparade ordlistor och export. För lärare, skribenter och språkentusiaster.
Förbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för sonderbarhet?