Historien börjar således med Montaigne , som Zima placerar i ” modern ” tid , fortsätter med ” senmoderna ” tänkare som Nietzsche och mynnar ut i det ” postmoderna ” med Barthes och med förhoppningen att essän med sin kritiska ” perspektivism ” skulle kunna ge lite filosofiskt och politiskt allvar åt den postmoderna ” sorglösheten ” .

Korp (Språkbanken)