Att **spöka** (verb) innebär att en ande, ofta en avliden persons själ, upplevs visa sig eller orsaka oförklarliga fenomen i en viss miljö, som ett hus eller en byggnad. Detta kan yttra sig genom ljud, rörelser av föremål, kyla eller synliga manifestationer. Handlingen beskriver alltså en övernaturl.

• Vanlig stilnivå: neutral.
• Ordet förekommer ofta i sammanhang som rör Perception.

En spöka är en övernaturlig varelse, ofta en avliden persons ande, som sägs hemsöka platser eller människor. Den kan uppträda som en syn, ett ljud eller en känsla, och förknippas ofta med skräck och och kan uppfattas av hörseln.