Störning är en av de grundläggande elementen i den svenska språkets kommunikationsstrategi. Den utgör en fundamental del av den kommunikativa och interaktionella processen, som förmedlar betydelsen och meningar mellan individer. En störning kan avslutas på olika sätt, varav de vanligaste är: * Stopp: en störning som slutar med en ställningstagande eller ett avgörande beslut. * Frigåsning: en störning som friges att åstadkomma genom ett aktivt uppvärdering eller förändring av betydelsen eller meningen. * Sättningsförflyttning: en störning som skapas genom en process där varje individuell eller gruppuppsättning är separerad från den andra, utan att åstadkomma något medvetet gemensamt. Störningar kan uttrybasas i olika former, till exempel genom: * Brus: en störing som sker på ett avspäckat eller oavsiktligt sätt.