uppbragthet
Substantiv/upːbrɑɡtheːt/
Uppbragt (substantiv) syftar på en person som är mycket arg, irriterad eller upprörd. Det beskriver ett tillstånd av stark känslomässig oro eller vrede.
Betydelse 1
SubstantivUppbragt (substantiv) syftar på en person som är mycket arg, irriterad eller upprörd. Det beskriver ett tillstånd av stark känslomässig oro eller vrede.
Synonymer
10Betydelse 2
AdjektivBetydelse 3
Annatuppbragthet
Relationstyper
Synonym
Avledning
Sammansättning
Liknande
Din ordstig
Så hänger orden ihop
Synonymer
- raseri - raseri kan ofta användas nära uppbragthet i betydelse.
- arghet - arghet kan ofta användas nära uppbragthet i betydelse.
- förbittring - förbittring kan ofta användas nära uppbragthet i betydelse.
- harm - harm kan ofta användas nära uppbragthet i betydelse.
- hätskhet - hätskhet kan ofta användas nära uppbragthet i betydelse.
Närliggande begrepp
- uppbragt - uppbragt är en avledning eller formmässigt nära släkt med uppbragthet.
- uppbragd - uppbragd har form- eller definitionsmässig närhet till uppbragthet.
- bli uppbragt - bli uppbragt har form- eller definitionsmässig närhet till uppbragthet.
- bli-uppbragt - bli-uppbragt har form- eller definitionsmässig närhet till uppbragthet.
- vara uppbragt - vara uppbragt har form- eller definitionsmässig närhet till uppbragthet.
Förbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för uppbragthet?