En vallbonde var en bonde som under medeltiden och fram till 1800-talet brukade jord och ägde en liten gård, ofta i anslutning till en större gods eller by. De hade begränsade rättigheter och var ofta bundna till marken de brukade. Vallbonden hade skyldigheter gentemot godsägaren, såsom dagsverken i praktiska sammanhang.