dalsluttning
Substantiv/dɑlslutːniŋ/
En sluttning är en markyta som lutar nedåt eller uppåt, ofta en del av en kulle, bergssida eller dikeskant. Den kännetecknas av sin vinkel mot horisontalplanet och kan variera i branthet.
Betydelse 1
SubstantivEn sluttning är en markyta som lutar nedåt eller uppåt, ofta en del av en kulle, bergssida eller dikeskant. Den kännetecknas av sin vinkel mot horisontalplanet och kan variera i branthet.
Exempelmeningar
1Mitt i denna storslagenhet , inramad av korpsvarta Tim Burton-berg och grönklädda dalsluttningar , ligger det mytomspunna hotellet , La Residencia .
Betydelse 2
AdjektivBetydelse 3
Annatdalsluttning
Relationstyper
Liknande
Din ordstig
Så hänger orden ihop
Närliggande begrepp
- sluttning - sluttning har form- eller definitionsmässig närhet till dalsluttning.
- fjällsluttning - fjällsluttning har form- eller definitionsmässig närhet till dalsluttning.
- dalslänning - dalslänning har form- eller definitionsmässig närhet till dalsluttning.
- läsluttning - läsluttning har form- eller definitionsmässig närhet till dalsluttning.
- åssluttning - åssluttning har form- eller definitionsmässig närhet till dalsluttning.
Förbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för dalsluttning?