sluttning
Substantiv/slutːniŋ/
En sluttning är en markyta som lutar nedåt eller uppåt, ofta en del av en kulle, bergssida eller dikeskant. Den kännetecknas av sin vinkel mot horisontalplanet och kan variera i branthet.
Synonymer
7Exempelmeningar
1Räddningsarbetet försvårades av den branta sluttningen .
AnnonsStöd Stavas
Annonsyta reserverad. Vill du synas här? Bli sponsor.
Relaterade ord
14sluttning
Relationstyper
Synonym
Relaterat
Antonym
Sammansättning
Avledning
Din ordstig
Så hänger orden ihop
Synonymer
- bergssida - bergssida kan ofta användas nära sluttning i betydelse.
- brant - brant kan ofta användas nära sluttning i betydelse.
- brink - brink kan ofta användas nära sluttning i betydelse.
- dosering - dosering kan ofta användas nära sluttning i betydelse.
- fall - fall kan ofta användas nära sluttning i betydelse.
Sammansättningar
- sluttningshöjd - sluttningshöjd är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- backsluttning - backsluttning är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- bergssluttning - bergssluttning är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- fjällsluttning - fjällsluttning är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- höjdsluttning - höjdsluttning är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
Premium
Stavas Pro
Ad‑free, avancerad sök, sparade ordlistor och export. För lärare, skribenter och språkentusiaster.
Ad‑freeSpara ordlistorExportAPI‑access
Starta PremiumFörbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för sluttning?