sluttning
Substantiv/slutːniŋ/
En sluttning är en markyta som lutar nedåt eller uppåt, ofta en del av en kulle, bergssida eller dikeskant. Den kännetecknas av sin vinkel mot horisontalplanet och kan variera i branthet.
Betydelse 1
SubstantivEn sluttning är en markyta som lutar nedåt eller uppåt, ofta en del av en kulle, bergssida eller dikeskant. Den kännetecknas av sin vinkel mot horisontalplanet och kan variera i branthet.
Synonymer
10Exempelmeningar
1Räddningsarbetet försvårades av den branta sluttningen .
Betydelse 2
AdjektivSynonymer
4Antonymer
1Betydelse 3
Annatsluttande mark
Synonymer
4Betydelse 4
VerbSynonymer
4Betydelse 5
AdverbSynonymer
4Relaterade ord
14sluttning
Relationstyper
Synonym
Relaterat
Antonym
Sammansättning
Avledning
Din ordstig
Så hänger orden ihop
Synonymer
- bergssida - bergssida kan ofta användas nära sluttning i betydelse.
- brant - brant kan ofta användas nära sluttning i betydelse.
- brink - brink kan ofta användas nära sluttning i betydelse.
- dosering - dosering kan ofta användas nära sluttning i betydelse.
- fall - fall kan ofta användas nära sluttning i betydelse.
Sammansättningar
- sluttningshöjd - sluttningshöjd är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- backsluttning - backsluttning är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- bergssluttning - bergssluttning är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- fjällsluttning - fjällsluttning är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- höjdsluttning - höjdsluttning är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
Förbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för sluttning?