En vakuumförsluten komponent, vanligen av glas eller metall, innehållande elektroder för styrning av elektronflödet mellan en katod, som emitterar elektroner, och en anod. Elektronröret nyttjades flitigt under 1900-talets första hälft i elektroniska kretsar för förstärkning, likriktning, modulering och generering av elektriska signaler, exempelvis i radioapparater, televisionsapparater och tidiga datorer. Dess funktion bygger på principen att elektronflödet kan påverkas av elektriska fält, skapade av spänningar applicerade på en eller flera styrgaller placerade mellan katoden och anoden. Elektronröret har i stor utsträckning ersatts av halvledarkomponenter, såsom transistorer, men används fortfarande i vissa nischapplikationer där dess specifika egenskaper, exempelvis förmågan att hantera höga spänningar eller generera specifika klangfärger i musikinstrumentförstärkare, är fördelaktiga.