obehörighet
Verb/uːbehøːriɡheːt/
Obehörighet (nn) avser bristen på nödvändig behörighet, tillstånd eller rätt att utföra en viss handling, inneha en position eller få tillgång till information. Det innebär att en person eller enhet saknar de formella kvalifikationer, befogenheter eller det godkännande som krävs enligt lag, regler i relevanta situationer.
Synonymer
3Antonymer
2AnnonsStöd Stavas
Annonsyta reserverad. Vill du synas här? Bli sponsor.
obehörighet
Relationstyper
Antonym
Synonym
Sammansättning
Avledning
Liknande
Din ordstig
Så hänger orden ihop
Synonymer
Motsatser
Närliggande begrepp
- obehörig - obehörig är en avledning eller formmässigt nära släkt med obehörighet.
- egenmäktig - egenmäktig är en avledning eller formmässigt nära släkt med obehörighet.
- fuskeri - fuskeri är en avledning eller formmässigt nära släkt med obehörighet.
- förlustig - förlustig är en avledning eller formmässigt nära släkt med obehörighet.
- förvänd - förvänd är en avledning eller formmässigt nära släkt med obehörighet.
Premium
Stavas Pro
Ad‑free, avancerad sök, sparade ordlistor och export. För lärare, skribenter och språkentusiaster.
Ad‑freeSpara ordlistorExportAPI‑access
Starta PremiumFörbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för obehörighet?