behörighet
SubstantivBehörighet avser den formella rättighet eller kvalifikation som krävs för att få utföra en viss handling, inneha en viss position eller få tillgång till något. Det kan baseras på utbildning, erfarenhet, kunskap, eller ett specifikt tillstånd utfärdat av en behörig myndighet. Kort sagt, det är det i relevanta situationer.
Synonymer
7Antonymer
1Exempelmeningar
3Om en sökande helt eller delvis saknar den formella behörighet som fordras, kan hon eller han ansöka om att få sin reella kompetens prövad.
Förvaltningsmål ligger under kammarrättens behörighet.
Ombudet har handlat inom sin behörighet enligt fullmakten och bilköpet är direkt bindande mellan huvudmannen och bilhandlaren.
Relaterade ord
4Sammansättningar
4behörighet
Så hänger orden ihop
Synonymer
- auktorisation - auktorisation kan ofta användas nära behörighet i betydelse.
- befogenhet - befogenhet kan ofta användas nära behörighet i betydelse.
- bemyndigande - bemyndigande kan ofta användas nära behörighet i betydelse.
- domvärjo - domvärjo kan ofta användas nära behörighet i betydelse.
- fog - fog kan ofta användas nära behörighet i betydelse.
Sammansättningar
Närliggande begrepp
- behörig - behörig är en avledning eller formmässigt nära släkt med behörighet.
- behörigen - behörigen är en avledning eller formmässigt nära släkt med behörighet.
- förstfödslorätt - förstfödslorätt är en avledning eller formmässigt nära släkt med behörighet.
- lagakraftvunnen - lagakraftvunnen är en avledning eller formmässigt nära släkt med behörighet.
- ovederlägglig - ovederlägglig är en avledning eller formmässigt nära släkt med behörighet.
Stavas Pro
Ad‑free, avancerad sök, sparade ordlistor och export. För lärare, skribenter och språkentusiaster.
Förbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för behörighet?