senvinter
Substantiv/senvinteːr/
Perioden i slutet av vintern, mellan vintersolståndet och vårdagjämningen, då kylan fortfarande är märkbar men våren börjar ana sig.
Betydelse 1
SubstantivPerioden i slutet av vintern, mellan vintersolståndet och vårdagjämningen, då kylan fortfarande är märkbar men våren börjar ana sig.
Synonymer
1Antonymer
1Exempelmeningar
12009 (8 maj): Skräddarsytt sommarnöje (DN): Stora fönster mot söder gör att solen redan under senvintern värmer upp hela huset.
Betydelse 2
AdjektivBetydelse 3
AnnatRelaterade ord
1Sammansättningar
1senvinter
Relationstyper
Antonym
Synonym
Sammansättning
Liknande
Din ordstig
Så hänger orden ihop
Sammansättningar
Närliggande begrepp
- snövinter - snövinter har form- eller definitionsmässig närhet till senvinter.
- sinter - sinter har form- eller definitionsmässig närhet till senvinter.
- järnvinter - järnvinter har form- eller definitionsmässig närhet till senvinter.
- sentera - sentera har form- eller definitionsmässig närhet till senvinter.
- kärnvapenvinter - kärnvapenvinter har form- eller definitionsmässig närhet till senvinter.
Förbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för senvinter?