vinter
Substantiv/vinteːr/
En av de fyra perioderna som jordens bana runt solen delar in året i, kännetecknade av specifika väder- och naturförhållanden. Dessa cykler påverkar klimat och dagslängd.
Synonymer
2Antonymer
1Exempelmeningar
1För några år sedan var det en mycket kall och långvarig vinter.
AnnonsStöd Stavas
Annonsyta reserverad. Vill du synas här? Bli sponsor.
Relaterade ord
45vinter
Relationstyper
Synonym
Antonym
Relaterat
Sammansättning
Avledning
Din ordstig
Så hänger orden ihop
Synonymer
Sammansättningar
- atomvinter - atomvinter är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- fimbulvinter - fimbulvinter är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- förejulsvinter - förejulsvinter är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- kärnvapenvinter - kärnvapenvinter är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- senvinter - senvinter är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
Premium
Stavas Pro
Ad‑free, avancerad sök, sparade ordlistor och export. För lärare, skribenter och språkentusiaster.
Ad‑freeSpara ordlistorExportAPI‑access
Starta PremiumFörbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för vinter?