toppbegåvning
Substantiv/topːbeːɡoːvniŋ/
Toppbegåvning avser en exceptionellt hög intellektuell förmåga som vida överstiger genomsnittet i befolkningen. Det innebär en särskilt stark potential inom ett eller flera kognitiva områden, såsom logiskt tänkande, språklig förmåga eller spatial orientering. Personer med toppbegåvning kan uppvisa i relevanta situationer.
Relaterade ord
7Exempelmeningar
1Konkurrensen är mycket hög på den globala marknaden för toppbegåvningar .
toppbegåvning
Relationstyper
Liknande
Din ordstig
Så hänger orden ihop
Närliggande begrepp
- begåvning - begåvning har form- eller definitionsmässig närhet till toppbegåvning.
- toppbelåning - toppbelåning har form- eller definitionsmässig närhet till toppbegåvning.
- obegåvning - obegåvning har form- eller definitionsmässig närhet till toppbegåvning.
- toppbefattning - toppbefattning har form- eller definitionsmässig närhet till toppbegåvning.
- toppbelastning - toppbelastning har form- eller definitionsmässig närhet till toppbegåvning.
Förbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för toppbegåvning?