Att **bräcka** innebär att orsaka en fraktur eller spricka i något hårt, oftast ben eller trä. Det kan också användas bildligt för att beskriva att man överträffar eller övervinner något, till exempel att "bräcka ett rekord" genom att slå det. Handlingen innebär alltså en form av sönderbrytning eller.

• Vanlig stilnivå: neutral.
• Ordet förekommer ofta i sammanhang som rör Kropp.

En bräcka är en spricka eller ett hål, ofta i något som annars är helt eller tätt. Det kan också syfta på en svaghet eller brist i något system eller en plan.