klant
Substantiv/klɑnt/
Ganska vanligt
En person som är fumlig, olycklig eller gör misstag på grund av bristande skicklighet eller uppmärksamhet. Ofta uppfattas den som lite tafatt och kan orsaka smärre missöden i vardagen.
Betydelse 1
SubstantivEn person som är fumlig, olycklig eller gör misstag på grund av bristande skicklighet eller uppmärksamhet. Ofta uppfattas den som lite tafatt och kan orsaka smärre missöden i vardagen.
Synonymer
10Antonymer
2Betydelse 2
AdjektivSynonymer
4Betydelse 3
AnnatSynonymer
4Relaterade ord
12Sammansättningar
11Avledningar
1klant
Relationstyper
Synonym
Antonym
Avledning
Sammansättning
Liknande
Din ordstig
Så hänger orden ihop
Synonymer
Motsatser
Sammansättningar
- klanta - klanta är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- klanta sig - klanta sig är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- klanta till - klanta till är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- klanta till det - klanta till det är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
- klantarsel - klantarsel är kopplat genom svensk ordbildning eller sammansättning.
Närliggande begrepp
- klantig - klantig är en avledning eller formmässigt nära släkt med klant.
- klan - klan har form- eller definitionsmässig närhet till klant.
- klang - klang har form- eller definitionsmässig närhet till klant.
- klank - klank har form- eller definitionsmässig närhet till klant.
- klaasglansgök - klaasglansgök har form- eller definitionsmässig närhet till klant.
Förbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för klant?