brink
Substantiv/briŋk/
Brink (substantiv) avser en brant sluttning eller en kant där marken plötsligt stupar neråt. Det kan vara kanten på en klippa, en ravin eller en höjd. Ordet används ofta för att beskriva en farlig eller dramatisk övergång mellan en högre och en lägre nivå.
Synonymer
6AnnonsStöd Stavas
Annonsyta reserverad. Vill du synas här? Bli sponsor.
Relaterade ord
2Sammansättningar
2brink
Relationstyper
Synonym
Sammansättning
Liknande
Din ordstig
Så hänger orden ihop
Synonymer
Sammansättningar
Närliggande begrepp
- brind - brind har form- eller definitionsmässig närhet till brink.
- brinn - brinn har form- eller definitionsmässig närhet till brink.
- bringa - bringa har form- eller definitionsmässig närhet till brink.
- brinna - brinna har form- eller definitionsmässig närhet till brink.
- åsbrink - åsbrink har form- eller definitionsmässig närhet till brink.
Premium
Stavas Pro
Ad‑free, avancerad sök, sparade ordlistor och export. För lärare, skribenter och språkentusiaster.
Ad‑freeSpara ordlistorExportAPI‑access
Starta PremiumFörbättra denna sida
Känner du till fler synonymer för brink?